Länkstatus (Link state) routing-protokoll är en avancerad typ av routing-protokoll som bygger på principen att varje router i nätverket samlar information om alla länkar och deras status och distribuerar denna information till alla andra länkstatus-aktiverade routrar i nätverket. Genom att dela denna detaljerade topologiska information kan länkstatus-protokollen skapa en komplett topologi av nätverket och beräkna de optimala vägarna till olika destinationer.

Länkstatus (Link State) routing-protokoll är en sofistikerad metod för att hantera routing i stora nätverk. Istället för att bara utbyta routing-tabeller som i distansvektorprotokoll, samlar länkstatus-protokollen in detaljerad information om länkar och deras status från varje router i nätverket. Denna information inkluderar bandbredd, fördröjning, tillförlitlighet och andra parametrar som påverkar routerns beslutsfattande.

När en router samlar in länkstatusinformationen, konstruerar den en länkstatusdatabas som representerar hela nätverket. Denna databas innehåller information om alla länkar och deras egenskaper. Sedan distribueras denna information till alla andra länkstatus-routrar i nätverket med hjälp av länkstatusmeddelanden.

Varje router använder den samlade länkstatusinformationen för att beräkna de optimala vägarna till olika destinationer i nätverket. För att göra detta använder länkstatus-protokollen komplexa algoritmer, som till exempel Dijkstras algoritm eller SPF (Shortest Path First) algoritmen. Genom att analysera den totala nätverkstopologin och de enskilda länkarnas status kan protokollet bestämma de kortaste vägarna till destinationerna och bygga sina egna routing-tabeller.

En stor fördel med länkstatus-protokoll är deras förmåga att hantera nätverksförändringar effektivt. När en förändring inträffar, som till exempel en länknedgång eller en ny länkuppkoppling, uppdaterar endast de berörda routrarna sin länkstatusdatabas och distribuerar de nödvändiga ändringarna till resten av nätverket. Detta minskar den övergripande routing-informationens spridning och minimerar nätverksöverbelastning.

Ett välkänt exempel på ett länkstatus-protokoll är OSPF (Open Shortest Path First). OSPF används ofta i stora nätverk där skalbarhet, tillförlitlighet och effektivitet är avgörande. Genom att utnyttja den detaljerade topologiska informationen kan OSPF leverera optimerad routing och snabb konvergens, vilket resulterar i en effektiv och pålitlig kommunikation i nätverket.