IPv4 adressering

IP-adresser finns och används i två versioner, fyra och sex. IPv4 adresser formateras i binärt och i decimal talsystem. Dessa två talsystem krävs för bättre hantering av IPv4 adresser eftersom nätverksenheter jobbar bäst med ettor och nollor och vi gillar mest decimala tal. Till exempel 1100000.10101000.00001010.00001010 är för oss 192.168.10.10

Bild 1: Bitformat

Som exempel här nedan en illustration på hur IP-adressen 1100000.10101000.00001010.00001010 konverteras till 192.168.10.10

Obs! Multiplikationer mellan talen i binärt och decimalt visas i raden Multiplikation.

Potens 27 26 25 24 23 22 21 20
Binärt 1 1 0 0 0 0 0 0
Decimalt 128 64 32 16 8 4 2 1
Multiplikation 128 64 0 0 0 0 0 0
Addition 128 + 64 = 192
Potens 27 26 25 24 23 22 21 20
Binärt 1 0 1 0 1 0 0 0
Decimalt 128 64 32 16 8 4 2 1
Multiplikation 128 0 32 0 8 0 0 0
Addition 128 + 32 + 8 = 168
Potens 27 26 25 24 23 22 21 20
Binärt 0 0 0 0 1 0 1 0
Decimalt 128 64 32 16 8 4 2 1
Multiplikation 0 0 0 0 8 0 2 0
Addition 8 + 2 = 10
Potens 27 26 25 24 23 22 21 20
Binärt 0 0 0 0 1 0 1 0
Decimalt 128 64 32 16 8 4 2 1
Multiplikation 0 0 0 0 8 0 2 0
Addition 8 + 2 = 10
Resultat 192 168 10 10


En IPv4 adress består av 32 bitar som tilldelas till Nätverks ID och Host ID. Dessa två delar separeras med hjälp av nätmasken genom att markera nätverksbitar som ettor och host-bitar som nollor. Den klassiska strukturen i IPv4 fastställer antal bitar så här:

  • Klass A nätmask i binärt format 11111111.00000000.00000000.00000000 (8 ettor till nätverks ID och 24 nollor till host-bitar)
  • Klass B nätmask i binärt format 11111111.11111111.00000000.00000000 (16 ettor till nätverks ID och 16 nollor till host-bitar)
  • Klass C nätmask i binärt format 11111111.11111111.11111111.00000000 (24 ettor till nätverks ID och 8 nollor till host-bitar)
  • Klass D och E används inte för att adressera enskilda datorer utan till andra tekniska område.

IP adresstilldelning

I de flesta nätverk konfigureras de flesta slutenheter (datorer) med en automatisk adresstilldelning. I vissa fall kan administratörer behöva tilldela statiska adresser. Med en statisk adresstilldelning måste nätverksadministratören manuellt konfigurera nätverksinformationen för en host.

Statiska adresser har vissa fördelar jämfört med dynamiska adresser. Till exempel är de användbara för skrivare, servrar och andra nätverksenheter som måste vara tillgängliga för klienter i nätverket. Statiska adresser kan det vara tidskrävande. När man använder statisk adresstilldelning är det nödvändigt att ha en korrekt lista på IP-adresser som har tilldelats och därmed en lista på lediga IP adresser.

DHCP möjliggör automatisk adresstilldelning samt andra IP information såsom nätmask, default gateway och andra liknande konfigurationer. DHCP server kräver tillgång till ett block av adresser som kallas för adresspool. Adresser som tilldelats från denna pool bör planeras så att de fyller i adresseringskrav för alla nätverksenheter.

DHCP är vanligtvis den bästa metoden för att tilldela IP-adresser till datorer i stora nätverk, eftersom det minskar belastningen på personalen och eliminerar inmatningsfel. En annan fördel med DHCP är att en adress inte är permanent tilldelad till en host utan bara ”lånad” under en viss tid. Om datorn är avstängd eller tas bort från nätverket returneras adressen till poolen för återanvändning.

Internet Assigned Numbers Authority

IANA ( http://www.iana.net ) är den högsta administrativa organisation för IP-adresser. Här inkluderas alla publika IP adresser inklusive IP- multicast-adresser. Fram till mitten av 1990-talet förvaltades alla IPv4 adresser direkt av IANA, idag är IANA en avdelning av ICANN (Internet Corporation for Assigned Names and Numbers).

IANA allokerar IP adresser till regionala Internet registreringsorganisationer RIR (Regional Internet Registry). RIR allokerar IP adresser till lokala registreringsorganisationer LIR (Local Internet Registery) eller NIR (National Internet Registry). ISP organisationer får IP adresser från LIR eller NIR.

De regionala registreringsorganisationer är:

  • AfriNIC (African Network Information Centre) – Africa Region http://www.afrinic.net
  • APNIC (Asia Pacific Network Information Centre) – Asia/Pacific Region http://www.apnic.net
  • ARIN (American Registry for Internet Numbers) – North America Region http://www.arin.net
  • LACNIC (Regional Latin-American and Caribbean IP Address Registry) – Latin America and some Caribbean Islands
  • RIPE NCC (Reseaux IP Europeans Network Coordination Centre) – Europa, Middle East, Central Asia

Ett företag eller organisation som vill ha publika IP adresser ansöker adresserna i första hand via den lokala ISP. Den lokala ISP i sin tur använder IP adresser som tilldelats av högre administrativa organisationer.