Medan TCP fokuserar på tillförlitlighet och ordnad leverans, är UDP (User Datagram Protocol) byggt för snabbhet och enkelhet. UDP passar applikationer där varje millisekund räknas – till exempel VoIP, strömmande video, online­spel och realtidsdata.

Till skillnad från TCP etablerar UDP ingen anslutning mellan sändare och mottagare.

Det betyder att inget handslag eller kvittens utbyte sker – datagrammen skickas helt enkelt iväg utan att sändaren väntar på svar. Denna design gör UDP mycket resurseffektivt, men också mindre tillförlitligt. om paket tappas bort eller anländer i fel ordning hanteras det inte av protokollet.

I detta avsnitt fokuserar vi på hur UDP fungerar, varför det har låg overhead, och hur applikationer som använder UDP hanterar data utan inbyggd tillförlitlighet.

UDP – sammansättning av datagram

Precis som TCP-segment kan UDP-datagram ta olika vägar genom nätverket, vilket kan göra att de anländer i fel ordning. Skillnaden är att UDP inte använder sekvensnummer och därför inte kan återställa den ursprungliga ordningen.

UDP vidarebefordrar datagrammen i den ordning de tas emot till applikationen. Om det är viktigt att datan bearbetas i rätt ordning måste applikationen själv hantera sorteringen och avgöra hur informationen ska behandlas.

UDP – förbindelselöst och otillförlitligt

UDP är förbindelselöst (connectionless) och otillförlitligt (unreliable).
Det betyder inte att UDP är ett ”sämre” protokoll – det är helt enkelt optimerat för hastighet och enkelhet snarare än tillförlitlighet. UDP används därför i applikationer där snabb kommunikation är viktigare än att varje enskilt paket garanterat levereras. Exempel är strömmande media, VoIP, realtidsmätningar och onlinespel.

UDP server-processer och förfrågningar

Precis som TCP-baserade applikationer använder även UDP-baserade serverapplikationer särskilda portnummer – antingen välkända (well-known) eller registrerade portar.

När en sådan applikation körs på en server lyssnar den på sin tilldelade port.
När ett UDP-datagram anländer till rätt port, skickas datan vidare till motsvarande applikation baserat på portnumret.

Observera: I exemplet visas en RADIUS-server (Remote Authentication Dial-In User Service) som tillhandahåller autentisering, auktorisering och loggning av användaråtkomst.
Hur RADIUS fungerar i detalj ligger utanför kursens omfattning.

UDP klient-processer

Precis som vid TCP-kommunikation inleder en klient-applikation kommunikationen genom att skicka en förfrågan till en server. UDP-klienten väljer dynamiskt ett source-portnummer ur det tillgängliga intervallet, medan destination-porten normalt är ett välkänt eller registrerat portnummer som hör till serverapplikationen.

När portnumren (source och destination) har valts används samma portar under hela överföringen.
När servern skickar tillbaka sitt svar byter portarna plats – klientens source-port blir nu destination-port i serverns svar.

1. Klienter som skickar UDP begär
2. UDP destination-portar för förfrågningar
3. UDP source-portar för förfrågningar
4. UDP destination-portar i svar
5. UDP source-portar i svar

Sammanfattning – UDP i korthet

• UDP erbjuder snabb och enkel datatransport med låg overhead.
• Ingen anslutning etableras och inga kvittenser skickas.
• Om datan kommer fram i fel ordning måste applikationen själv rätta till det.
• UDP används där hastighet är viktigare än tillförlitlighet, till exempel i VoIP och realtidsöverföringar.