I stora nätverk, som består av flera mindre nätverk, används olika typer av routing-protokoll för att hantera kommunikationen både mellan de stora nätverken och inom de mindre nätverken.

För att möjliggöra kommunikationen mellan de stora nätverken används externa routing-protokoll (EGP). Dessa protokoll används för att utbyta routing-information mellan olika självständiga nätverk eller autonoma system (AS). Ett exempel på ett EGP-protokoll är Border Gateway Protocol (BGP), som används för att hantera routing på internetnivå och utbyta information mellan internetleverantörer. Genom EGP-protokollen kan routing-information spridas över stora geografiska områden och mellan olika administrativa domäner.

Å andra sidan, för kommunikationen inom de mindre nätverken används interna routing-protokoll (IGP). Exempel på IGP-protokoll inkluderar Routing Information Protocol (RIP), Enhanced Interior Gateway Routing Protocol (EIGRP), Open Shortest Path First (OSPF) och Intermediate System to Intermediate System (IS-IS). Dessa protokoll hanterar routing mellan de mindre nätverken inom det stora nätverket och säkerställer effektiv och optimerad datatrafik mellan dessa nätverk. IGP-protokollen fokuserar på att hitta den bästa rutten inom nätverket och vidarebefordra trafiken på ett effektivt sätt.

Syfte med dynamiska routing-protokoll

Syftet med dynamiska routing-protokoll är att möjliggöra dynamisk och automatiserad utbyte av information mellan routrar. Genom detta utbyte hålls deras routing-databaser uppdaterade och aktuella. Genom att dela information om olika nätverk kan routrar bygga upp och upprätthålla routing-tabeller som hjälper dem att fatta beslut om bästa vägen till olika destinationer. Genom att ha en dynamisk och automatiserad process för att uppdatera routing-tabellen i routrarnas RAM-minne kan de effektivt dirigera trafiken genom nätverket.

Varje dynamiskt routing-protokoll använder en inbyggd routing-algoritm som dynamiskt och automatiserat utvärderar olika faktorer för att bestämma den optimala vägen till en destination. Dessa faktorer kan inkludera metriska som antalet routrar paketen passerar, bandbredd, fördröjning eller andra kriterier som anges av protokollet. Den dynamiska och automatiserade routing-algoritmen hjälper routern att fatta beslut om den bästa vägen och uppdaterar routing-tabellen automatiskt.

Så här fungerar dynamiska routing-protokoll

Metoden för att uppnå detta varierar beroende på det specifika protokollet, men generellt sett fungerar dynamiska routing-protokoll enligt följande:

• Routrar skickar och tar emot meddelanden genom sina gränssnitt (interfaces).
• Routrar som använder samma routing-protokoll delar routing-information med varandra.
• Routrar samarbetar för att lära sig om okända eller avlägsna nätverk, vilket innebär att de utbyter information om vilka nätverk de kan nå och hur de kan nå dem.
• När en router upptäcker en ändring i nätverkets topologi, meddelar den denna förändring till alla närliggande routrar. Dessa routrar i sin tur vidarebefordrar samma meddelande till andra routrar, så att hela nätverket kan vara medvetet om förändringen och anpassa sina routing-tabeller därefter.