CIDR och VLSM

År 1981 ökades antal bitar till 32 som strukturerades i tre olika klasser A (8 bitar), B (16 bitar) och C (24 bitar). Detta blev känd som Classful IP-adressering.

Ett decennium senare blev det klart att antalet IP-adresser inte skulle räcka till. Ingenjörer och experter inom organisationen Internet Engineering Task Force (IETF) införde då Classless Inter-Domain Routing (CIDR). Denna adresseringsteknik använde Variable Length Subnet Masking (VLSM) som ett effektivt sätt att bevara användning av antal IP-adresser.

Ingen kunde gissa att Internet skulle växa exponentiellt. Utan införandet av VLSM och CIDR (1993), NAT (1994) och privata adresser (1996) hade Internet kollapsat redan år 2012.

Classful IP-adressering

Före CIDR och VLSM tilldelades organisationer en hel classful nätverksadress om man tar klass A som exempel, dessa adresser stödjer 16 miljoner IP-adresser vilket orsakade ett enormt slöseri av IP adresser. Vissa företag och statliga organisationer har fortfarande klass A-adresser. Till exempel, äger General Electric 3.0.0.0/8, Apple Computer 17.0.0.0/8 och US Postal Service 56.0.0.0/8.

För att göra saken värre så var klass C-adresser ofta för små! Med de tre första bitarna fastställda till 110, förblev 21 bitar för att tilldela nätverk. En snabb beräkning ger 2 miljoner C-nätverk. Men varje klass C-nätverk hade bara 254 möjliga host-adresser.

Classless IP-adressering

Ett nätverk som består av flera delnät där delnäten har olika nätmasker är känd som classless nätverk. Ett sådant nätverk definieras inom konceptet CIDR, Classless Inter-Domain Routing. CIDR använder Variabel längd på nätmasken (VLSM) metod. VLSM tillåter användningen av olika nätmasker för varje delnät. Dessa delnät får delas upp i ännu mindre delar och då kan man sammanfatta VLSM som en teknik som segmenterar ett nätverk i mindre delnät och att dessa mindre delnät kan segmenteras ytterligare.

I exemplet nedan illustreras att nätverket 10.0.0.0/8 har delats upp till /16, det vill säga att ytterligare 8 bitar inkluderas till nätverksdelen i adressen. Detta ger 256 delnät (28 = 256). Alla 256 nätverksadresser omfattas i intervallet från 10.0.0.0/16 till 10.255.0.0/16

Bild 1: 10.0.0.0 /8 nätverk delat till /16

Med VLSM metoden för nätverksuppdelning innebär att de 256 nätverksadresser kan ytterligare segmenteras, exempelvis till /20, /24, /28:

Bild 2: Ytterligare nätverksuppdelning

Nu har jag presenterat konceptet, men inte detaljer på hur nätverksuppdelningen ska det gå till. Det gör jag det i kommande avsnitt.