Som du lärde dig i föregående avsnitt är IPv6 GUA (Global Unicast Address) motsvarigheten till publika IPv4-adresser. De är globalt unika och kan routas på IPv6-internet.
En IPv6 LLA (Link-Local Address) används däremot för att två IPv6-aktiverade enheter ska kunna kommunicera med varandra på samma länk (subnät), utan att behöva en GUA.

Det är enkelt att konfigurera både GUA:er och LLA:er statiskt på routrar för att bygga upp ett IPv6-nätverk. I detta avsnitt får du se hur det går till.

IPv4 och IPv6 – skillnader i adresstilldelning

I IPv4 är adresseringen i grunden beroende av extern tilldelning. En IPv4-enhet får ingen adress förrän administratören manuellt konfigurerar den, eller en DHCP-server levererar en. Adresstilldelning är alltså i praktiken alltid antingen statisk eller beroende av DHCP.

I IPv6 fungerar det annorlunda. Så snart en enhet startas med IPv6 aktiverat skapar den automatiskt minst en Link-Local Address (LLA). Denna adress genereras utan hjälp av någon server och gör det möjligt för enheten att kommunicera direkt med andra enheter på samma länk.

Utöver LLA kan en enhet dessutom dynamiskt skapa en eller flera Global Unicast Addresses (GUA). Detta sker antingen genom:

• SLAAC (Stateless Address Autoconfiguration) – där enheten bygger sin egen adress baserat på nätverkets prefix, eller
• DHCPv6 – om nätverket är konfigurerat för central adresshantering.

Detta innebär att en IPv6-enhet alltid har minst en giltig adress (LLA), även utan administratörens inblandning. IPv6 är därför mer självgående än IPv4, men samtidigt något mer komplext att förstå, eftersom flera olika adresstyper kan existera parallellt på samma enhet.

Obs: När SLAAC eller DHCPv6 används anges routerns LLA automatiskt som standard-gateway.

Statisk adressering

De flesta IPv6-kommandon för konfiguration och verifiering i Cisco IOS liknar de motsvarande kommandona för IPv4. I många fall är skillnaden helt enkelt att man skriver ipv6 istället för ip.

I följande exempel används en topologi med tre olika IPv6-subnät:

• 2001:db8:acad:1::/64
• 2001:db8:acad:2::/64
• 2001:db8:acad:3::/64

På routrarna konfigureras IPv6-adresser (GUA:er) på de olika gränssnitten enligt följande topologi.

Som visas i exemplet är standard-gateway-adressen för PC1 satt till 2001:db8:acad:1::1, vilket är GUA för routerns GigabitEthernet-interface på samma nätverk. Alternativt kan default gateway konfigureras så att den använder routerns LLA istället. Att använda LLA som standard-gateway är en rekommenderad bästa praxis. Båda metoderna fungerar dock.

Statiska LLA-konfigurationer

Att konfigurera en Link-Local Address (LLA) manuellt gör det möjligt att skapa en adress som är mer igenkännbar och lättare att komma ihåg. Detta är särskilt användbart eftersom router-LLAs används som default gateway-adresser och i routing-annonserings meddelanden.

LLAs kan konfigureras manuellt med kommandot:

ipv6 address ipv6-link-local-address link-local

När en adress börjar med ett hextet inom intervallet fe80 till febf måste parametern link-local anges efter adressen. Figuren nedan visar en ­topologi med LLAs på varje interface.

Så här kan R1 konfigureras:

R1(config)# interface gigabitethernet 0/0/0
R1(config-if)# ipv6 address fe80::1:1 link-local
R1(config-if)# exit
R1(config)# interface gigabitethernet 0/0/1
R1(config-if)# ipv6 address fe80::2:1 link-local
R1(config-if)# exit
R1(config)# interface serial 0/1/0
R1(config-if)# ipv6 address fe80::3:1 link-local
R1(config-if)# exit

I det här exemplet har alla interface på router R1 konfigurerats med LLAs som börjar med fe80::n:1 där n har olika värde för att ange delnätet. Syftet med detta är att göra det enkelt att känna igen att adresserna tillhör just R1 och att särskilja de olika gränssnitten.

Obs: Samma LLA skulle kunna konfigureras på flera olika länkar, så länge den är unik på respektive länk. Vanlig praxis är dock att skapa en unik LLA per interface för enklare identifiering.